OMG Daredevil

OMG Daredevil är fantastisk! Det är kanske det bästa jag sett i det här formatet på typ ett år eller två. Daredevil på Netflix är den senaste pusselbiten i mediehuset Marvels cinematiska universum är en mörk berättelse om gränsen mellan gott och ont. Vi får följa de nyutexaminerade advokaterna Matt Murdock (Charlie Cox) och Franklin ”Foggy” Nelson (Elden Henson) när de återvänder till deras barndoms hårda arbetarkvarter i Hell’s kitchen. Vännerna har precis tackat nej till jobb på den prestigefyllda advokatbyrån där de praktiserat för att idealistiskt ta rättvisan hem till sina egna kvarter.

Jag tänker inte gå in i detaljer, men rollsättningen av Charlie Cox som den blinde, brottsbekämpande katolska advokaten är nästan lika bra som rollsättningen av hans nemesis och mörka spegelbild Wilson Fisk är briljant. Rollen görs av Vincent D’Onofrio, som är känd för rollen som den mobbade soldaten Gomer Pyle som tar livet av sig i Full Metal Jacket, skurken i första Men in Black och som Robert Goren i tv-serien Law & Order: Criminal intent. Wilson Fisk är på många sätt ett sorts amalgam av dessa roller.

Att serien delar fiktiv verklighet med filmerna om hjältarna i Avengers märks än så länge väldigt lite. Ödeläggelsen av New York som skedde i första Avengers filmen nämns visserligen och utgör en grundläggande förutsättning för de händelser som utspelar sig i Daredevil, men den saknar gästspel från de andra filmerna och serierna. På många sätt är detta den mest fristående delen av Marvels cinematiska universum och du behöver inte ha sett några av de andra delarna för att hänga med. Om detta kommer att ändra sig återstår än så länge att se.

Jag skulle säga att såhär mörkt har Marvels universum aldrig tidigare varit i det rörliga mediet. Det är inte riktigt lika nattsvart och aldrig cyniskt som Watchmen utan mer åt hållet av Chris Nolans Batmanfilmer. Tack och lov har Cox inte lagt till sig med det där Batman growlet som är så poppis numera (jag tittar på dig Arrow). De lyckas blanda de olika genrerna av rättegångsdrama, kriminaldrama och skitig superhjälte aktion väldigt väl även om jag gärna hade sett Matt Murdock i rätten lite oftare, görandes de saker som advokater gör. Serien levererar också bland den snyggaste (och mest grafiska, känsliga tittare är nu varnade) aktion jag sett, om du läst någon recension av serien än så har den med stor säkerhet tagit upp korridorscenen i andra avsnittet.

Det finns två saker som jag inte riktigt kan släppa med serien. Den första är dess tematiska och storymässiga likheter med serien Arrow. Båda har en filantrop som the bad guy vars mål är att rädda staden genom gentryfiering. Vägen dit är naturligtvis kantad av lik. Båda serierna har även en liknande catch frase. Arrows ”I/You have failed this city” mot Daredevils ”I will save this city”. Men det är ändå allmängiltiga teman. Där Arrow är som ett tonårsdrama med aktion är Daredevil betydligt vuxnare i sitt berättande. Framför allt slipper man se flashbacks med protagonisten iförd världens fulaste peruk.

Den andra är att jag måste vänta ett helt år till nästa säsong. Som tur är finns det ju gott om andra saker att se fram emot, bara på Netflix. Utöver Daredevil kommer ytterligare fyra Netflixproducerade Marvel serier. Miniserien The Defenders och fullformatsserierna a.k.a. Jessica Jones, Luke Cage och Iron Fist. Till detta kommer Avengers: Age of Ultron som släpptes igår och Ant-man som kommer till sommaren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *